Född 1951 i Örnsköldsvik, bosatt i Rävlanda, Västra Götaland.

Utbildning
Violoncell: Folkwang Hochschule, Essen, komposition: privat för Torsten Sörensson, Rune Lindblad och Sven-Eric Johansson, Göteborg, musikvetenskap och teoretisk filosofi: Göteborgs Universitet.

Viktiga erfarenheter
Cellist vid Stora Teatern Göteborg, frilanstonsättare, programledare i Sveriges Radio, redaktör kulturtidskriften Ny Kultur, lärare och föredragshållare, läroboksförfattare, konstnärlig ledare för Kalvfestivalen, producent för ensemble Gageego!, processledare för kultur på Sjuhärads Kommunalförbund, medlem i arbetsgruppen för RNM.

Stipendier
Konstnärsnämnden, SIDA, Stim, Göteborgs kommun.

Press
... Käck är i besittning av en, tror jag, mycket ovanlig dubbelbegåvning just för bild och ljud. Oftast annars i sådana mixedmediaverk utgör det ljudmässiga och det bildmässiga två parallella förlopp utan någon korrespondens sinsemellan värd att tala om. Så var det inte här. Man hade all anledning att tro på Käcks förklaring att det inte rörde sig om ackompanjerade bildsviter eller illustrerad musik: det hela är både tänkt och realiserat som en enhet, just en bild-ljudkomposition. ... Jag tycker detta är ett verkligt betydande verk. ...
Runar Mangs, Dagens Nyheter 6/12 1982

... Det är något egendomligt med göteborgsk konstestetik. Vår huvudstad i väst är på sätt och vis också den östligaste. En speciell Västkustrealism tycks gå hand i hand med den konst vi mötte i öststaterna under diktaturens tid: den vänder sig till den enskilde, den talar alltid i små bokstäver, är likgiltig för ytliga effekter och bärs av medkänsla och allvar. Sån är också musiken, och så spelas den. I Max Käcks musik renodlas dessa kvaliteter. ...
Rolf Haglund, Borås Tidning 10/10 2000

... Starkaste inslaget på konserten denna gång var nog annars Max Käcks Sonatkrans. Pianoduon orkade med att vänta ut varje klang i det fritt svävande rum där Käck placerat sina musikaliska linjer. Eftersom det inte fanns en antydan till otålighet i spelet, så lyfte följdriktigt linjerna varandra till en enda valvbåge av stor skönhet. ...
Håkan Dahl, Göteborgsposten 10/9 2004

... Aonia terra by Max Käck comes next, very expertly performed; the composition’s formal transitions seem to take place almost effortlessly by the violinists and the music sounds very natural, a testament to the performers’ musicianship. This is a beautiful work that keeps one’s interest throughout: the way that the composer alternates between tasteful melodies and more abstract blocks of pure texture gives the work its distinct individual character. ...
Evis Sammoutis, Musical Pointers 2008